Utmärkta bloggen Please Copy Me (Mattias Åkerberg) ger i ett inlägg från den 22 augusti tips på bra böcker om branding/att bygga varumärken.
Läs och bli inspirerad här.
När jag gick på gymnasiet fick jag sommarjobb på ett elektronikbolag som hette Standard Radio & TV. Min uppgift var att stoppa kretskort i en speciell låda, trycka på en knapp och se om en grön lampa tändes. I så fall var allt okej. Om lampan inte tändes var det något fel på kretskorten och jag fick undersöka om det var några kopparledare som av misstag kortslutits i tillverkningen. Då var det dags att plocka fram skalpellen och skrapa lite för att sedan testa kortet i lådan igen. Det måste ha varit ett av de tråkigaste jobben jag haft.
Stämpelklocka används än idag hos många kommuner och företag (Flickr: Explorer Björn)
Ett av de märkligaste minnena jag har var när det var dags att gå hem och stämpla ut. För det var naturligtvis en stämpelklocka som registrerade tiden när man lämnade fabriken. Det intressanta var att det alltid ringlade en lång kö kring femsnåret, men ingen stämplade ut – alla stod och väntade. Stämpelklockan gick nämligen i sexminutersintervaller. Så om man kom dit, säg 16.55, så väntade man till 17.00 om det nu var nästa intervall. På så sätt tjänade man fem minuter. Fast ordet ”tjäna” kan man diskutera. Som anställd slösade man bort fem minuter av sitt liv och ur företagets synpunkt så stod folk och hängde utan att producera något värde.
Dags att stämpla ut för gott
Det var ren idioti förstås. Numera finns inte företaget kvar och produktionen om den alls finns kvar sker säkert i Kina. Men exemplet tjänar som introduktion till en presentation av några av arbetslivets vedertagna sanningar:
Under sommaren har jag hunnit bli färdig med min bok (och en ansenlig mängd rosévin). Jag har haft anledning att fundera mer på det där med extroversion och introversion (DN intervjuade mig kring mitt blogginlägg om detta i våras). Eftersom jag (introvert) lever med en kvinna som är extrovert dyker det ständigt upp situationer där vår dynamik gör sig påmind (ibland använder hon upp allt syre i rummet). Detta är vad jag kommit fram till:
Generation X (födda mellan 1961 och 1981)
Vad kännetecknar den generation som nu står i begrepp att ta över stafettpinnen från 40- och 50-talisterna?
Denna generation är numerärt ganska liten eftersom den gjorde sitt inträde samma år som P-pillret blev tillgängligt. Generation X växte upp under en tid där föräldraskapsidealet värnade för vikten av frihet. Den perfekte föräldern var någon som gav sina barn en stor möjlighet att utforska världen. Som en konsekvens har denna generation rört sig över stora områden som barn. Vid denna tid betraktade vuxna barn som tåliga (barn hade inte ens säkerhetsbälte). Ofta hade generation X ansvar som idag skulle anses direkt olämpliga för barn (att se en sexåring själv på tunnelbanan skulle vi se som märkligt idag). Under uppväxten var det kalla kriget kännbart och kärnvapenhotet var en realitet.
Fängslande är att titta på serietidningens utveckling med generationsglasögon. Själv hade jag näsan i en uppslagen serietidning under större delen av min uppväxt. Batman, Stålmannen och Kalle Anka har varit mina kompisar sedan jag blev läskunnig. Jag har reflekterat över hur Batman utvecklats under de snart 75 år som karaktären har funnits. Denna förvandling handlar om så mycket mer än den grafiska framtoningen. Batmans olika skepnader är ikoner av generationstillhörighet.
Samma vilja och tänk som driver dig att prestera fysiskt använder du i ett modernt och bra ledarskap. Och den som tränar mest blir bäst, rent principiellt. Det är självklart att elitidrottare tränar flera gånger om dagen för att nå världselit. Det är mindre självklart att chefer tränar överhuvudtaget.
Dagens skola är morgondagens regering
80-talets skola lärde påpassade barn att allting var en tävling. Något senare blev filosofin uppmjukad av velourpedagoger som inte tyckte att barn skulle tävla. Många 90-talister har fått guldstjärnan helt enkelt för att de varit med. Det som är det egentliga oket för generation Y är snarare en stor valfrihet.
Abstrakta århundradet
Det är en märklig tid för oss som bor på denna lilla blå planet. För hundra år sedan kunde jag räkna mina inventarier och därigenom visste jag vad som var värdet på min verksamhet. Idag består den största delen av min verksamhets värde av abstrakta ting. Värdet kommer från patent, varumärke och medarbetares engagemang. Antagligen är det förväntningarna på mitt varumärke som väger absolut tyngst i denna tid av omvälvande förändringar. Det handlar inte längre om vad kunder behöver utan om vad de tror att de vill ha (vilket förklarar kilometerlånga köer till lanseringen av den första ipad:en). Företag som Facebook och Google räknas till tidens framgångsagor samtidigt som de producerar endast luft. Det abstrakta har blivit det mest konkreta vi har.
I boken ”Vinnande anbud – så lyckas du i offentliga upphandlingar” ger Magnus Josephson och hans medförfattare Ewa Wenström massor av tips på vad som gör att vissa företag oftare vinner med sina anbud än andra. Alla råd i boken är direkt från verkligheten och både väl beprövade och framgångsrika. Med Magnus hjälp har kunderna vunnit affärer för många miljarder kronor.
Jag har flytt från mig själv hela livet. Samhällets stålbad har gått så hårt åt min personlighet att jag intalat mig själv att jag varit någon annan. Detta har jag gjort så länge att jag tills slut lyckades förtränga min natur även för mig själv. Med tiden blev det lätt att intala mig själv att jag var normal. På senare tid har bevisen hopat sig. Allt tätare har insikter örfilat mig och väckt mig ur slummern. I fredags var jag på premiär av media evolution city och där blev det bortom tvivel för mig själv att jag levt en lögn (som jag delar med många svenskar).