Det var ända till nyligen ganska ovanligt att människor möttes över kulturgränser, och när det skedde var det oftast med tydliga yttre attribut som underströk skillnaden. Den mentala skylten ”vi är olika” hängde uppe som påminnelse om att man själv och den man mötte hade olika utgångspunkter. Att människor från olika kulturkretsar både tänkte olika och hade olika referensramar var uppenbart redan i mötet och inte så svårt att förstå. Det var inget problem.
Men när vi i dag rutinmässigt, privat eller i tjänsten, möter människor över kulturgränser som är klädda som vi, talar engelska som vi, har en iPhone som vi och kör samma sorts bil som vi, kan det trots alla gemensamma yttre förutsättningar ändå gå helt fel i kommunikationen. Det är våra referensramar och uttryck, vårt sociala spel och våra känslor som leder oss fel.