Att släppa taget om sitt barn är en kombination av motsägelsefulla känslor. Allt ifrån nostalgi, stolthet, glädje och sedan ytterligare en diffus känsla man inte alltid pratar så högt om och som inte är så lätt att sätta fingret på…
Du är stolt över att din baby har vuxit upp och är redo för att guidas av nya människor för att kunna växa sig starkare. Du vet att du måste släppa taget för att ditt barn ska kunna ta nästa steg i livet. Själv kan du äntligen ägna dig åt alla de drömmar du aldrig har hunnit med att förverkliga. Plötsligt uppstår det en tomhet och en molande känsla av att något inte känns helt bra. Det är naturens gång, du ville ju det här, vad är det då som stör dig?
Att släppa taget om sitt företag till en extern VD är som att jämföra med samma känsla som när ens barn lämnar boet och ska stå på egna ben. I många fall kan det t.om vara så att du har varit förälder till din ”baby” i mer än 18 år, kanske 30 år. Du har varit vägvisaren, ledstjärnan i mörkret, den starka pelaren när det har stormat. Till dig har alla vänt sig med frågor och strålkastljuset har varit riktat på dig oavkortat. Du har ofta känt att det varit tufft och många gånger har du uttryckt att du gärna skulle vilja låta någon annan ta över rodret men samtidigt har timingen inte varit rätt och du har känt dig…. behövd. Där var ordet. Ordet som är starkt kopplat till känslan av att vi existerar och att vi känner oss sedda. Genom att vi känner oss behövda får vi en bekräftelse på att vi faktiskt lever och i allra värsta fall, att vi inte känner oss ensamma… Att som ägare inte känna sig behövd kan innebära att tappa fotfästet trots att det är detta man har sagt att man vill. ”Jag vill ta ett kliv tillbaka, jag vill spela golf, jag vill resa jorden runt”. Tar du som ägare in en extern VD står du helt plötsligt inte i centrum längre och samtidigt är det någon annan som ska komma att leda och utveckla din ”baby”. Du står helt plötsligt utan för din egen flock och det kan kännas både förvirrande och smärtsamt. Flera faktorer som är svåra att hantera för vilket ego som helst.
För att inte tala om känslan när man upptäcker att man är mer beroende av sitt företag än vad företaget är av dig.
Har man byggt upp hela sitt liv runt företaget och inte börjat odla andra intressen, intressen som är viktiga på riktigt för dig och som du inte blir uttråkad av efter några veckor, ja, då blir det tufft att lämna vd stolen.
Beslutet är dock taget och verkställt. En extern VD har rekryterats med bästa möjliga cv, bra track reckord, personkemin stämmer, allt känns rätt. Ändå kan tvivel infinna sig. Tänk om den externa Vd:n inte går i den riktning du tycker är bäst för företaget? Eller tänk om hon gör det och det t.om går ännu bättre än vad du någonsin hade kunnat föreställa dig? Hur hanterar du det då? Känner du dig lycklig eller känner du dig misslyckad?
Många ägare lägger mycket tid i urvalsprocessen och att vederbörande har rätt kompetens och hur den nya vd:n ska fasas in. Men vem förbereder ägaren på hur denne ska fasas ut? Finns det rekryterare som tar hand om den delen också och som förstår alla känslomässiga kval en företagsledare har?
Och om det inte finns någon utfasningsplan utan ägaren tänker sig att denne kan vara kvar som bollplank bör varningssignalerna börja blinka lika kraftigt som saftblandaren på en ambulans. Att erbjuda sig att vara bollplank är snabbaste sättet att glida in i skidspåret igen, spåret som leder direkt tillbaka till VD stolen. Och den är redan upptagen.
Har man alltså som ägare inte funderat igenom vad man vill göra den dagen man släpper taget och förberett detta noga är risken stor att man utvecklar en identitetskris och ej heller agerar rationellt på den nya Vd:ns framgångsrika förändringsförslag. Att släppa taget underlättar troligtvis en hel del om man har en djup självinsikt samt stor självdistans men handen på hjärtat, hur många företagsledare har den personlighetsbeskrivningen i Sverige om vi skulle göra ett Myers Briggs personlighetstest?
Att lyckas med en extern VD kräver en hel del av den tillträdande vd:n men också en hel del känslomässiga funderingar och mod ifrån ägaren. Där modet till stor del handlar om att möta sig själv. Risken är annars stor att man som ägare har svårt att hålla sig borta från den trygghetszon man så framgångsrikt befunnit sig i under många år nämligen i rollen som VD. Samtidigt blir det väldigt trångt om ni blir två personer på samma stol. Väldigt trångt. Och det är både energikrävande, kostsamt och framförallt onödigt när det bara kan finnas en VD i förarsätet.
Två vd:ar i ett förarsäte gör dessutom personalen högst förvirrad. Ska de lyssna på ägaren som de har följt under många år och som dessutom har den ultimata makten genom just sitt ägande. Eller ska de följa den nya Vd:n som formellt är anställd att leda företaget? Oddsen för att den externa Vd:n ska lyckas är tyvärr ganska låga. Och den stora förloraren är företaget och därmed du som ägare.
Så våga vara modig och lägg tid på att planera din utfasningsplan. Ta professionell hjälp hur det kommer att kännas när du lämnar VD stolen, de flesta ägare går igenom samma mentala resa som du. Tro mig, du kommer inte att nöja dig att vara varken bollplank, golfproffs eller globetrotter. Att släppa taget är ingen ”quick fix” men ha förtröstan. Den goda nyheten är att det går. Med insikter, kunskap och noga förberedelser kan en extern vd vara den viktiga pusselbiten som behövs för att din ”baby” ska få leva sitt liv i sin sanna och fulla potential. Och du också.
/Agneta Olsson,
driver idag företaget Chair AB där hon operativt hjälper ägare att släppa taget och är författare till boken, ”Extern VD – så lyckas du”.
Läs mer om boken Extern VD – så lyckas du här
Om författarna
Agneta Olsson har arbetat som extern vd i ägarledda företag. Hon driver idag ett företag som hjälper ägare att ”släppa taget” och att framgångsrikt ta in extern vd för att ta ett företag till nästa nivå.
Annika Hall är docent i företagsekonomi med fokus på ägarskiften och ledarskiften i ägarledda bolag. Hon arbetar idag som rådgivare på Grant Thornton med inriktning generationsskiften.
