Jag är på väg hem efter helgens jobb. I bilen har jag med mig en hjärnforskare och en professionell äventyrare. Vi pratar om våra olika planer inför den kommande veckan och konstaterar att vi lever i skilda världar, men brottas med samma utmaning: TID. Vi har alla tre fler uppdrag och åtaganden än vi mäktar med, och därmed ett stort behov av att göra val och avgränsningar. Helst utan att göra någon ledsen och besviken, och allra helst utan att få dåligt samvete. Den av oss som lyckas bäst med det är äventyraren. Både jag och hjärnforskaren konstaterar där och då, att förmågan till avgränsningar och prioriteringar har med mod att göra.
När jag är ute och jobbar med klienter och grupper handlar det om att klargöra målet och hjälpa dem frigöra resurser för att nå dit. Framför allt hjälper jag dem att vara modiga nog att se, och släppa taget om, de mönster som inte längre är till hjälp. Samma mönster som hittills ger dem en känsla av stabilitet och kontroll.
När vi står inför förändringar är det inte ovanligt att vi börjar göra nytt och mer, men utan att släppa det gamla. För säkerhets skull behåller vi det bekanta, det ger oss en känsla av trygghet. För en bergsklättrare, som min vän äventyren, är det inte möjligt att göra så. På berget innebär varje steg att släppa taget om det gamla. Annars kommer man ingenstans.
Att prioritera, välja in och välja bort, handlar om modet att vara sårbar. Att vara sårbar är villigheten att ge sig in i något man ännu inte vet slutet på. Det är svårt att bestämma sig för att vara sårbar och släppa på kontrollen. Det är därför mer framgångsrikt att öka motsatsen till kontroll: Tillit. Genom att bygga in och fokusera på tillit till det nya, till processer, andra människor och oss själva, minskar vårt behov av kontroll. När vi litar på någon är det lättare att vara modig. Därför klättrar man sällan ensam.
Tänk om vi kunde se på arbetslivets utmaningar lite mer som äventyr. Där vi arbetar lite närmare verkligheten, bygger in tillit, vågar vara sårbara, tar medvetna steg och släpper taget om det gamla med nyfikenhet på det nya. Där vi slutar cirkulera runt bergets fot och börjar klättra mot det som är viktigt, tillsammans? Där vi ser tydligt på vilka val vi faktiskt har.
De mentala förmågorna bakom tillit, mod och närvaro kräver träning. I min bok Lejonagendan tar jag upp åtta av de viktigaste mentala musklerna för att leda sig själv och andra mot ett modigt, vaket och helt liv.
/Cecilia
Om författaren
Cecilia Duberg är legitimerad psykolog, specialiserad i hälsopsykologi, ledarskap och mental träning. Hon har arbetat med vetenskapliga metoder ur flera perspektiv: som forskarassistent, universitetslärare, terapeut, rekryterare, ledarskapscoach, teamutvecklare och mental tränare. Lejonagendan är hennes debutbok.