Dålig stämning? Men är det så för alla?

Ibland kan man få intrycket av att hela gruppen eller avdelningen eller enheten är arga , upprörda och missnöjda. Men är det verkligen så? Många gånger är det de missnöjda som låter högst.

De som inte är så missnöjda eller kanske tom positiva till situationen är vanligtvis betydligt tystare. Konsekvensen av detta är att alla medarbetarna dvs även de som inte är överens med de missnöjda, kan få en överdriven bild av problemen. Man hör ju bara de missnöjda och kan då få för dig att alla utom man själv tycker så, vilket i sin tur innebär att man blir ännu tystare. Ingen vill ju betraktas som en avvikare.

För chefen, eller för en utomstående konsult, kan det därför vara klokt att prata med var och en för att få en uppfattning om hur stor den missnöjda gruppen är. Kanhända är det enstaka eller ett fåtal. Det betyder inte att man kan eller ska nonchalera ett missnöje, men generella insatser för ett specifikt problem eller insatser för alla som egentligen bara handlar om ett fåtal kanske inte bara skjuter över målet utan kan också innebära att flera blir missnöjda.