Att våga se

Att näringslivet blir tuffare och tuffare är många överens om. Företag vidtar fler och fler åtgärder för att öka produktivitet och avkastning, men det finns ett område som man antingen inte ser eller inte vill se och som kostar företag miljoner i minskad produktivitet, nämligen de jobbiga människorna. Med de jobbiga människorna på jobbet menar jag bland andra de som man irriterar sig på, de som smiter undan, de som är negativa och de som manipulerar. De jobbiga människorna finns på alla arbetsplatser, men det är sällan man orkar göra något åt dem.

Kanske det beror på att det ofta kostar så mycket energi hos oss att ta fighten mot den jobbiga människan att vi inte tycker att det är värt det, eller att chefen är för rädd att ta diskussionen som uppkommer om vi faktiskt väljer att se den jobbiga människan.

Har dagens ledarskap kanske fått för stort fokus på att vara just en bra ledare? Att kunna entusiasmera och coacha sina medarbetare är viktigt och det finns väl ingen som vågar säga emot, men man kan fundera på om detta har fått ta överhanden och att man som ledare inte vill, vågar eller till och med inte klarar av att ta hand om de mindre trevligare uppgifterna i ledarskapet av rädsla för att bli stämplad som en dålig ledare.

Att ta det jobbiga samtalet med en medarbetare som underpresterar, att våga säga upp folk när man märker att man har övertalighet och att våga dra in semestrar och kompledigheter när produktionen så behöver, det är tuffa uppgifter. Man blir snabbt uppfattad som en ledare som inte lyssnar och som bara tänker på lönsamheten och inte förstår vikten av att de anställda mår bra.

Rädslan att konfrontera och ta tag i de jobbiga människorna kan bli det stora problemet för företag och organisationer i Sverige. När marginalerna minskar blir det de som vågar fatta de tuffa besluten som blir vinnare.

Hur upptäcker man då att man har att göra med jobbiga människor? Ja, du ser en systematik i personens beteende som stäcker sig långt utanför den enskilda situationen. Dels börjar du undvika honom, dels upptäcker du att andra på jobbet också tycker att personen är jobbig. Viktigt är att skilja fenomenet jobbiga människor från konflikten. Det är inte samma sak, men jobbiga människor skapar konflikter.

En av de viktigaste åtgärderna är att visa att man ser vad som händer. Att man ser att Glidaren glider undan från arbetet, att Falskspelaren spelar falskt och att Smitaren smiter och inte är på jobbet. Förstår man att man är avslöjad, ja då  finns det något att förlora för den jobbiga människan och då finns det en chans att denne förändrar sig. Därefter är det viktigt att dokumentera så man har torrt på fötterna den gång man hamnar i diskussion, för det gör man så småningom.

För chefen handlar det om att våga utöva chefsrollen och våga lämna tron att han endast är till för att inspirera och entusiasmera. Han ska även våga fatta beslut trots att han inte alltid vet vart beslutet leder. Chefsrollen syftar inte enbart till att vara populär, hur trevligt det än är. Att vara chef och ledare innebär att man SKA balansera mellan populäritet och impopuläritet. Det är på denna slaka lina som det resultaten nås, hur svajigt det än är.

Att chefen har det primära ansvaret för att hantera dessa jobbiga människor på arbetet är självklart, men som arbetskamrat måste du ställa dig frågan hur länge du ska acceptera att bli drabbad av en jobbig människa. Är det kanske dags att göra något åt det nu?