Låt tiden ta lite mer tid under 2014

Idag ska det hinnas med väldigt mycket på kort tid. Många verkar vara oroade över att inte ständigt vara uppdaterade oavsett tid och rum, och det är en förändring som gått snabbt. För bara tjugo år sen levde vi utan de flesta av de kommunikationsvägar som idag är en vardag.

Ett genomsnittligt år enligt den kalender vi använder är 365,2425 dagar. Det är 27 sekunder mer per år än vad det tar för jorden att fullborda ett varv runt solen. En bagatell kan tyckas, men den som skulle föreslå att korta året med dessa 27 sekunder skulle förmodligen få en iPad i huvudet. På 27 sekunder hinner man ju i vart fall kolla sin RSS, twittra och lägga in en ny statusuppdatering på Facebook!

Det är inte ovanligt att man ser folk hålla på med sina sociala medier samtidigt som de sitter i möten och förhandlingar. Är det klassiska, fysiska mötet mellan människor inte längre tillräckligt? Hur ofta måste man egentligen hålla koll på mail, bloggar, Facebook osv? Jag är glad över att få vara med i denna dynamiska och accelererande tidsålder, men samtidigt oroar jag mig lite för hur vi idag handskas med tiden. Varför sitta och twittra samtidigt som man sitter i ett affärsmöte? Vad hände med att leva i nuet och att fokusera på en sak i taget? Många kommunicerar i princip dygnet runt 365,2425 dagar om året. Vad får detta neurotiska beteende för konsekvenser i förlängningen och i andra sammanhang? Jag drar exempelvis paralleller till att många idag inte klarar av att förhandla på samma sätt som tidigare. Många överskattar sin förmåga att göra flera saker simultant. De blir snabbare uttråkade och underskattar vikten av att vara närvarande.

Är vi verkligen rustade för att kommunicera 24/7? Kanske är vi det, men det är nog lättare för den som föds in i informationsåldern (och som precis kanske fått en padda i julklapp som tvååring) än för de som redan var vuxna för tjugo år sen när de skickade sitt första mail och ringde sitt första mobilsamtal.

Vi är lite som Duracellkaniner som skruvas upp hårdare och hårdare. De orkar som bekant hålla igång rätt länge, men skruvas de allt för hårt kollapsar hela maskineriet.

Det är redan många som blir utmattade och som inte klarar av att handskas med övergången till informationssamhället. Den vård de sedan får är också symptomatisk med den stressade tidsandan. Husläkaren remitterar kognitiv beteendeterapi, gärna onlinebaserat för att tids- och kostnadsbespara, och om inte det hjälper ordineras det omedelbart ut lyckopiller. Är du utmattad lille vän? Ta en Toy (eller snarare en Bluefish) och gärna en liten time-out, men se för allt i världen till att det går undan. Det finns varken tid, resurser eller anledning att rota så mycket bakom ytan. Salig Dr Freud snurrar nog runt en hel del i kistan. Symptomlindring är det som hinns med, men hur bra fungerar en Treo om huvudvärken visar sig vara en hjärnblödning?

Allt ska gå undan och leder det till problem ska även dessa lösas blixtsnabbt. Effektivitet helt oaktat kvalitet och utfall. Samma fenomen syns inom finanspolitik (tänk kvantitativa lättnader och rädslan för nedtrappning av den amerikanska centralbankens stödfinanser), miljöfrågor och politik i största allmänhet. Ingen hinner ens reflektera över riskerna med alla dessa plåsterstrategier.

Även ute bland företagen ska det gå undan. Jag driver en verksamhet som sedan början av 1970-talet har hjälpt svenska företag att optimera sättet de bedriver sina affärsförhandlingar på. Det har under dessa 40 år skett en gradvis förskjutning i uppdragsgivarnas önskan om snabba lösningar, något som accelererat under de senaste tio åren. Visst vill man lyckas bättre med sina förhandlingar, men det ska gå fort. Man är beredd att satsa pengar på att utveckla sina strategier och höja kompetensen, men det ska gå riktigt fort.

Förhandlingar är en tvärvetenskap som innefattar allt från socioekonomi, psykologi, kommunikation och taktik till praktisk förhandlingsteknik. Ingen kan bli riktigt bra på att förhandla genom att ta genvägar och bara följa mallar och generella råd. Det krävs hårt arbete samt kunskaper och erfarenheter på djupet för att verkligen utvecklas som förhandlare. Förhandlingar handlar mycket om möten mellan människor där relationen ofta spelar en avgörande roll. Relationsskapande tar tid och förhandlingar tar tid. Det funkar inte att ha allt för bråttom. I förlängningen vinner den tålmodige förhandlaren. Endast han eller hon kommer få de verkliga möjligheterna att optimera sina förhandlingar. Den kortsiktige hamnar oftare i nollsummespel där allt handlar om att fördela resurserna mellan parterna utan chans att vare sig identifiera eller ta till vara mervärden.

Plåsterstrategier, oavsett område, är lika sköra och ihåliga som schweizerostar. Det sägs att kunden alltid har rätt, men jag tänker i vart fall fortsätta vägra att ordinera symptomdämpare. Det finns det så många andra som redan gör. Man behöver inte gå längre än till närmaste husläkare.

Låt tiden ta lite mer tid under 2014 och lycka till med era förhandlingar!
Robert Unt

Robert Unt driver företaget Svenska Förhandlingsakademien och är aktuell med boken ”Optimal förhandling ‒ Affärsförhandlarens guide till långsiktig lönsamhet: filosofi, strategi, teknik och taktik”.
Här kan du läsa ett smakprov och beställa boken.