Handlar redovisning om pengar?

Självklart gör den det! Men inte bara. Alla lärde vi oss en gång att ekonomi betyder hushållningslära. I en marknadsekonomi är pengar självklart viktiga att hushålla med. Men poängen med organisationer är att göra något som marknaden inte klarar av. Internt i ett företag gäller det att tillsammans åstadkomma något som marknadens otrohet inte lämpar sig för, det lärde oss den i fjor bortgångne Nobelpristagaren Ronald Coase. Samverkan inom ett företag – eller för den delen en myndighet – kräver därför åtaganden och avstämningar där ett annat språk behövs. Också – finansiella mått på en organisationsenhets prestationer är förstås bra att ha. Men vänta dig inte att de ska säga hela sanningen om hur det går.

När jag var ung doktorand på 1970-talet var intresset stort för ”multicriteria decision-making” och social redovisning, där andra mätetal än pengar skulle ligga till grund för klokt handlande. I näringslivet överflyglades detta snart av tankar om hur aktieägarperspektiv borde speglas i att låta varje liten enhet i ett företag tänka som sitt eget småföretag. ”Envar sin egen affärsman” blev ett rättesnöre på 1980-talet, med långt driven bolagisering och suboptimerad kortsiktighet som följd.

Sedan kom 90-talet med balanserade styrkort och förnyat intresse för miljö och företagets samhällsroll. För IT-baserade tjänster krävdes förmåga som speglades illa i balansräkninga

r, och när hajpen var som störst dög antal klick och ”eyeballs” som mått på framgång.

Tycker ni också att vi verkar ha ett sundare och mer balanserat läge nu på 2010-talet? Storföretagsledare verkar faktiskt ta hållbarhet på allvar. Den bör inte tolkas enbart som miljöhänsyn och CSR, utan faktisk omsorg om varje resurs som avgör uthållig framgång.  Tankar om integrerad rapportering får allt mer uppmärksamhet. Alltså en redovisning som allsidigt speglar de resurser som kan bli avgörande, olika givet den valda strategin. I integrerad rapportering ska de mätas i andra mått än pengar, när de säger mer om tillståndet.

Det bästa sättet att mäta vilka resurser som är avgörande för framgång i den egna verksamheten är med strategikartor och styrkort. En del 90-talssatsningar på sådant stöp på att man letade mått och inte tänkte strategi. I den nya boken Strategibaserad styrning (som jag skrivit tillsammans med Carl-Johan Petri) beskriver vi hur företag steg för steg, och med tydliga roller för olika medarbetare, lyckas skapa inspirerande berättelser, bilder och mått för att gemensamt förverkliga sin organisations mål. För den som vill ta vara på det bästa av de gångna 40 åren är boken rekommenderad läsning!

Nils-Göran Olve
Adjungerad professor vid Linköpings universitet och gästprofessor vid Uppsala universitet samt verksam som konsult och seminarieledare.

Nyfiken på mer?
Läs då boken Strategibaserad styrning.
Boken beställer du här.  Här kan du läsa ett smakprov.