Det mest inspirerande jag hört

Jag, Linus Jonkman är en cyniker. Tveklöst kommer jag bli den där griniga gubben som bär byxorna löjligt högt och skriker på tv:n. Skeptisk är jag till sockerströdda påstående som  att ”alla är ämnade för stora saker”. Jag tuggar Werthers original och fnyser åt samtidsklyschor som att ”universum har en plan för oss alla”. Jag tror inte alls att det händer fantastiska ting automagiskt medan vi passivt väntar på utdelning från tur/ödet/postkodslotteriet. Nej, hårt arbete, tålamod, disciplin och engagemang är skeptikerns förklaring. Ingemar Stenmark sa det bra: ”Ju mer jag tränar desto mer ’tur’ får jag”. Kanske är det en effekt av min uppväxt på sjuttiotalet men detta är min sotiga världsbild. Med det sagt, vill jag berätta om något som jag ovanligt nog finner vansinnigt inspirerande.

Två studier från 60-talet demonstrerar något helt fantastiskt med hur människan fungerar.
Dessa studier möts rygg mot rygg och illustrerar något som jag tycker är superintressant för människor i allmänhet och ledare/lärare i synnerhet.

1. Smarta elever 
Året är 1968. Eleanor Jacobsen berättar stolt för skoledningen att hon och hennes kollega Robert Rosenthal skapat ett unikt test. Testet kan nämligen avslöja vilka elever som kommer att utvecklas mest under det kommande året. Ledningen köper hennes test och en mängd skolklasser testas. Mycket riktigt identifieras ett antal ”spurtare” i varje klass. Detta berättar hon inte för eleverna själva utan bara till deras lärare. Ett år senare testas eleverna igen. Mycket riktigt har de identifierade talangämnena utvecklats mest. Detta är ju ett stort framsteg! (men….)
I själva verket fanns aldrig något ”talang-test”. Allt de gjorde var att ge eleverna IQ test. Därefter valde  de ut de som presterat sämst och pekade ut dem som talanger. Hela förändringen kom alltså ifrån att lärarna började att engagera sig i sina utpekade talanger på ett helt nytt sätt. Nu letade lärarna efter talang hos dessa barn och därför såg de den. (Detta kallas för Pygmalioneffekten). Tragiskt nog funkar det exakt tvärtom när läraren inte tror att eleven har förmågan.

2. Speciella elever
Det finns en sida till på det här med förmåga som lyfts fram i en annan psykologisk studie. Denna blir snarlik med ovanstående studie men med en mycket betydande skillnad. En skäggig psykolog vid namn Rubinstein testar elever på en grundskola. På slump väljer han en person per klass som han talar med avskilt. Han berättar för denna elev: ”Du är speciell! Resultatet visar att du är ämnad för stora saker”.
Mer än så yppar han inte. Studien fortsätter långt senare när han kontaktar de speciella eleverna som nu nått vuxen ålder. Det visar sig att det mycket riktigt har gått väldigt väl för dessa elever. Majoriteten har blomstrande karriärer som framstående entreprenörer.

Så vad säger dessa två studier?
Jag tycker att slutsatsen är så inspirerande ljus att du behöver solbrillor:
Om du tror att du har talang, så har du det.

Notis: Studierna har inte genomförts sedan 60-talet eftersom vetenskapen lagt sig till med detaljer som ”etik” och ”moral”, vilka allvarligt begränsar vad som kan studeras. På 60-talet kunde du testa människor utan att berätta för dem vad du skulle testa. 

Det finns säkert många exempel i ditt liv på hur auktoriteter har bekräftat eller dementerat dina förmågor. Just de handlingarna är monumentala för en människas utveckling. Många kan verkligen spåra sig tillbaka till det exakta ögonblick när de formulerade sitt mål. Detta ögonblick benämns ignition och är en sällsam psykologisk trigger, ett uppvaknande för många. Ofta etableras denna trigger av utomstående.

Värt att knyta till detta är det som vetenskapen säger om medfödd förmåga. Den säger nämligen så här:
Det finns INGA anlag för någon form av talang.
Zip, nada, zero, zilch!
Människor som är fantastiska på det de gör har blivit det genom träning, inte genom oskyr medfödd anatomi som läshuvud, musiköra, bollsinne eller annat mytologiskt trams.

Inte ens IQ eller muskelmassa har nån direkt koppling till arv. Ämnet har  studerats i decennier och vad vetenskapen anbelangar finns det inga magiska anlag (undantaget basket där det är bra att vara lång). Det enda som finns är blod, svett, tårar och vår inspiration. Med inspiration menar jag att de vi uppfattar som talanger drivs utav inre drivkrafter, för dem är aktiviteten den största behållningen. Ifall du sett hur mycket Ronaldinho garvar medan han spelar fotboll så vet du precis vad jag syftar på.
Som studierna visar behöver du tro att du har potential. Men även din omgivning behöver tro att du har potential.

Got Myelin?
Det vi kallar talang uppstår i en punkt där miljö, motivation och träning sammanstrålar.
Den mänskliga hjärnan är vid födslen okonfigurerad. I det avseendet är människan en unik varelse. Denna brist på konfiguration gör att det tar oss ett år för att lära oss att gå, något som exempelvis en älgkalv kan redan efter några timmar. Vi är nämligen skapade för att svara på den omgivning vi utsätts för. Det handlar om ett ämne (myelin) som reagerar med det vi repeterar. Den biologiska summeringen är enkel: det vi gör, det lär vi av och med tillräckligt mycket tid blir vi fantastiska på det. Det finns inga genvägar här.
Med det sagt skulle jag säga som så här.
Det som jag finner vansinnigt inspirerande är att alla har talang. Det är ett medvetet val från din sida att bestämma om du vill bli en talang.
Ytterst handlar allt om just detta: Ditt val.

Mer om detta kan du för övrigt läsa i min bok Talang 2.0. Jag är även tillgänglig som föreläsare.